karkkimonsters

Här sitter man ensam, älsklingen skall åka på bio och jag vet inte vad jag skall göra. Kanske det är bara bäst att vara tyst och inte säga nå. Jag har ju också varit ute.
Jag har nu alltid haft den känslan att jag måste säga om det i tid, annars känns det som om jag hindrat min älskling från att åka ut. Jag vill ju inte stänga in honom.
Har ju varit svag nu senaste dagarna. Så alla känslor är ju i ytan som bäst. Är som gråtfärdig hela tiden. Kanske det går om, måste låta älsklingen åka ut med sina vänner.
Kommer att blogga senare. Bara jag får några krafter för det!