Man kan då bli förbannad!
4.4.2011!
4.4-11 betyder att jag har haft mitt körkort i 3år idag. :) Tänka sig hur tiden har gått. Det är redan 3år sedan jag gick bilskolan och fick mitt körkort. :) Jag började ju nog bilskolan ett halv år före jag fyllde 18, men jag fick körkortet två veckor efter att ha fyllt. :)
Jag kommer ihåg hur nervös jag var inför teoriprovet. :) Jag hade läst dagen innan jag skulle göra mitt teoriprov. Jag fick skjuts till besiktningskontoret. :) Jag var faktiskt nervös. :) Det tog 15min att göra teoriprovet, men jag var nog godkänd med första försöket.
Sedan kommer jag ihåg när jag skulle köra upp. Då var det nog så att jag trodde att jag inte skulle klara av det. jag hade kört två lektioner med Mini Coopern som jag skulle köra uppkörningen med. Jag var så närvös att jag skakade. Besiktnings karlen var riktigt nice. Jag körde i stan och när vi kom tillbaka till besiktningskontoret så sa han att jag inte hade några större fel, så jag kom igenom med första försöket. :)
Men jag kan säga att det känns otroligt bra att ha körkort. Man behöver inte vara beroende av andra och man kan komma och gå hur man själv vill då man kan köra själv. :) Jag skulle inte kunna tänka mej ett liv utan körkort nu mera. Det är nog en stor sak man skall ha om man bor på landet. :)
Hej bloggen!
Kanske mitt bloggande kommer att stiga. Har inte viljat skriva på bloggen för jag har viljat spela och så. Har fastnat i The Sims3, men jag vet inte var min blogg lust har åkt. Kanske det beror på det att jag inte har haft tillgång till dator och internet. Mamma och min bror har kollar bil till honom.
Nu när jag har internet, så vet jag inte vad jag skall skriva om, men kanske jag kommer på nånting att skriva om. Jag har inte gjort så mycket speciellt. Har som mest bara varit hemma. Så det märks också på bloggen då man inte har nånting att skriva om. :)
Hur jag känner mej!
Nu har jag kommit på att jag är verkligen lycklig. Har en pojkvän som förstår mej. Jag har bra relation med mamma som jag inte kan säga att jag alltid skulle ha haft. Men man klarar sig bara man försöker. Jag har haft ofta så att min och mammas relation inte funderar.
Mormor och morfar tycks ha lugnat sig nu mer åren. De har inte varit de bästa dröm morföräldrarna, men de tycks ha ändrat sig och man kan till och med hälsa på hos dem nu.
Min och pappas relation går ju inte bra, men det är för att jag inte valde gymnasium när jag kom ut från grundskolan, men jag ville ju göra det jag själv vill, men det tycks inte pappa godkänna aldrig. Och nu när jag vill fortsätta studera så är han emot det också. :/ I alla fall kan vi ju prata om allt annat förutom mina studier.
Min och farmor relation har alltid varit en berg-och-dalbana. Men jag kan inte stressa för alla relationer om jag får säga. :/ Jag kan ju bara göra det jag själv vill och det kan ingen hindra mej med, inte min farmor i alla fall. Nu kan vi ju prata helt normalt, men hon skulle kunna ha sina tankar och åsikter för sig själv!
En vecka kvar!
Vi har inte sett varandra sen julen. Så det kommer att vara skönt när han kommer hem till mej. Har saknat honom så otroligt massor. Att sakna en person så massor kan göra att man är på dålig humör eller att man är helt rastlös. Jag känner mej ibland spänd på grund av att jag saknar min älskling.
Min kärlek till honom gör inget annat än växer hela tiden. Han är bara en sådan person som man älskar från första ögonblicket till graven ungefär :) Jag kan bara säga att jag inte tidigare har varit så kär och lycklig som jag är med min älskling nu. Och så är vi ju förlovade! <3
Nu är det bara att vänta då en vecka. Han skall komma till mej nästa veckas lördag, så det skall bli riktigt mysigt att få vara med honom igen. Okej, jag har min praktik. Men det kan ju inte ha någon inverkan på det. Det kommer ju bara att vara mysigt då man får vakna upp brevid sin älskling som man på kvällen har somnat bredvid. :)
Som tur har man praktik på lördagarna. Annars skulle jag säkert gå helt tokig här hemma. Är alltid lika orolig när han skall köra denna långa väg som vi har emellan oss, men vi kan inget till saken ännu. Hoppeligen kan vi inverka på saken i sommar. :)
Ensam!
Jag har nu alltid haft den känslan att jag måste säga om det i tid, annars känns det som om jag hindrat min älskling från att åka ut. Jag vill ju inte stänga in honom.
Har ju varit svag nu senaste dagarna. Så alla känslor är ju i ytan som bäst. Är som gråtfärdig hela tiden. Kanske det går om, måste låta älsklingen åka ut med sina vänner.
Kommer att blogga senare. Bara jag får några krafter för det!